På söndagen startade Almedalsveckan 2009. Den så kallade Politikerveckan inleddes hos landshövdingen Marianne Samuelsson i hennes trädgård i strålande solsken. Detta invigningsseminare handlade om The road to Copenhagen och gastades av fyra kvinnor som har inflytande på olika nivåer. Mary Robinsson som är verklig pionjär i klimatarbetet och tidigare premiärminister på Irland, Gro Harmlen Bruntland, tidigare statsminister i Norge, Margot Wallström, EU-kommisionär och Maud Olofsson, Näringsminister.
Mary Robinsson sammanfattade hennes gärning med tre ord - responsibility, redeusing och recykling. Klimatmötet i Köpenhamn måste få en avgörande betydelse i ord och handling. Det tal som Maud Olofsson höll är tecken på fint tal utan handling och Mary Robinsson hoppas på fortsatt politiskt förändring för miljön, klimatet och en hållbar utveckling. Hon talade mycket om och gett climate justice en innebörd. Verklig rättvisa kan först uppnås när vi fått klimaträttvisa. Utvecklingsländerna måste få utvecklas utan utsugning så de frå råd att ta det miljöansvar de vill för sina invänare. En ny ekonomisk världsordning är grunden i detta. De rika länderna måste ta sitt hela ansvar får reduseringen av koldioxidutsläppen, vi måste också ta ansvar för vår egen konsumtion och baksidan av den. Det är ohållbart att exportera sopor till Afrikas länder eller att företag köper sig fria från miljöansvaret genom "kolsänkor" i tredje världen. Vi behöver rättvisa mellan människor inom alla områden, ekonomi som miljön. Alla kan också bidra genom sitt personliga ansvar och handlande. Frågan måste då ställas om Almedalsveckan är försvarbar ur ett miljöperspektiv? En Politikervecka med fokus på politisk debatt och de politiska partierna är mer försvarbar än den utveckling som Almedalsveckan fått de senaste åren med fokus på lobbying.