I helgen har jag besökt Kiruna och tagit del av Kirunavänsterns arbete med att driva den viktiga politiska frågan om Kirunas framtid, nya stadsplanering, statens ansvar och att hyresgäster som måste flytta på grund av gruvan får en neutraliserad hyresnivå. Dessa frågor tog vi upp under lördagen när vänsterns guppledare i Kiruna Niklas Sirén och jag mötte pressen för att redovisa vänsterns tydliga uppfattning - staten måste ta sitt ansvar för Kiruna och de boende som kommer att tvingas flytta. Detta var en del av vänsterpartiets manifestation och arbete i Norrbotten denna helg då det är två år kvar av alliansregeringen. Kirunavänstern delade samtidigt ut flygblad på stan på temat - sjukskriv regeringen! En vanlig kommentar från Kirunaborna var att de borde få extra många karensdagar.
Staten måste ta sitt ansvar!
2003 fick Kiruna kommun beskedet från LKAB att sprickorna som uppstår på grund av gruvbrytningen närmar sig staden snabbare än beräknat samt att malmkroppen breder ut sig djupt ner i marken och finns under delar av staden. Två saker kunde man snabbt fastslå efter den informationen.
1: Gruvnäringen lever vidare i Kiruna.
2: En omvandling av staden måste planeras.
Kommunen inledde omedelbart ett intensivt arbete med att få fram en ny översiktsplan. Stora kommunala resurser har satsas på planarbetet och taxametern fortsätter att ticka.
Den lagstiftning som i detta läge är tänkt att skydda kommunen och dess invånare, minerallagen, är uppenbarligen otillräcklig. Den innebär nämligen att LKAB tvingas lösa in bostäder först när sprickorna är framme vid en punkt då de gör skada. Att på detta sätt lösa in ett hus i taget är naturligtvis ingen bra lösning. Resultatet har vi redan sett i Malmberget där innevånare ”sitter fast” i fastigheter som ingen vill köpa och som gruvbolaget inte löser in förrän nån gång i framtiden. Vad gäller Kiruna så kommer den situationen dessutom drabba stadens centrum.
Vad som krävs är naturligtvis att ägaren av bolaget tar sitt ansvar och till fullo finansierar de kostnader som gruvbrytningen medför. Inte någon gång i framtiden, när staden redan hunnit förstöras i stora stycken, utan omedelbart.
Näringsminister Maud Olofsson har tydligt deklarerat regeringens inställning i frågan och menar att detta är något mellan kommunen och LKAB. Någon tydligare ”David mot goliat”-situation får man leta efter. Dessutom avslöjar näringsministern både sin okunnighet om, och ovilja gentemot, Kiruna och den situation staden befinner sig i.
Kommunen, som har en omslutning på 1,2 miljarder, kan inte finansiera omvandlingen på annat sätt än att lägga ned all kommunal verksamhet i minst 10år (dvs alla skolor, barnomsorg, äldre och handikappomsorg osv). Den lösningen är av naturliga själ omöjlig.
Hyresgästerna står samtidigt inför ett hot om chockhöjda hyror då gamla bostäder måste rivas och nya skall byggas upp. De bär ingen skuld i att deras lägenheter skall rivas men kommer likväl lastas med enorma utgifter för sitt boende. Mats Odell, ansvarig minister för kommun, kreditmarknad och bostäder, har inte lyft ett finger för att underlätta situationen för de boende. Månde har han varit för upptagen med att sälja ut allmännyttan. Vi ser statens ansvar för att neutralisera hyresläget som självklart eftersom även den utvecklingen beror på gruvbrytningen.
Miljardvinster pumpas in i statskassan årligen från LKAB. Ett statligt ansvarstagande
för de kommuner och medborgare som drabbas till förmån för gruvnäringen i malmfälten borde vara självklar.
Egon Frid (riksdagsledamot V)
Siv Holma (riksdagsledamot V)
Niklas Sirén (gruppledare V)