Maj är en månad som ofta firas med personalfester, after work och picknickar med bag-in-box. Men den trivsel och arbetsglädje som är syftet med drickandet, kan lätt bli raka motsatsen. Riksdagsmannen Egon Frid efterlyser en ökad medvetenhet om risken med alkohol i arbetslivet – inte minst bland riksdagsledamöterna själva.
Artikel på Arbetsmiljöupplysningen.se
Fortsättning av artikel på Arbetsmiljöupplysningen.se :
Den stora majoriteten – 85 procent – av Sveriges alkoholister har en anställning. Därmed är alkoholen också ett arbetsmiljöproblem, eftersom alkoholkonsumtion påverkar säkerhet, hälsa, omdöme och kontroll, samt försämrar kvaliteten på arbetet.
- Under perioden 1997-2004 ökade alkoholkonsumtionen i Sverige med 30 procent, förklarar Charlotte Mårtensson på Alna, en organisation som arbetar för att förebygga alkohol- och drogproblem i arbetslivet.
- Studier har visat att produktiviteten i det svenska arbetslivet har försämrats av den ökade konsumtionen. Det räcker med att man tog ett vinglas för mycket kvällen innan för att man ska prestera sämre på jobbet. Ofta tenderar folk att tänka i termer av missbruk, men all konsumtion av alkohol påverkar kvaliteten på det arbete man utför, så länge alkoholen är kvar i kroppen.
Studier över det svenska arbetslivet visar att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut allt mer – och i gråzonen mellan jobb och privatliv spelar alkoholen ofta en självklar roll. I många branscher anses det som självklart att följa med på after work och fredagsöl.
- För personer som har problem att hantera alkohol och inte vill exponeras, är det svårt att tacka nej. Man riskerar ofta att uppfattas som en tråkmåns – och i längden också att få en sämre karriärutveckling – om man inte hänger med.
”Vi är inte vaccinerade mot alkoholism”
På många arbetsplatser är det tabubelagt att diskutera alkoholkonsumtionen som ett problem. Men det finns en arbetsplats i Sverige där några anställda ändå slagit larm och krävt en tydlig alkoholpolicy. Det rör sig dessutom om en av de mest profilerade arbetsplatserna i vårt land – Riksdagshuset.
- Det är hög tid att riksdagen får en alkoholpolicy, menar Egon Frid, riksdagsledamot för vänsterpartiet, socionom och ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp.
När Egon Frid valdes in i riksdagen 2006 förvånades han över det ymniga drickandet på den nya arbetsplatsen.
- Vid riksdagens högtidliga öppnande såg jag med stora ögon hur en ledamot på kort tid drack fler vinglas än jag hann äta snittar. När jag hörde mig för om det fanns en skriftlig alkoholpolicy för oss ledamöter, fick jag veta att det var upp till respektive riksdagsgrupp att avgöra, även om talmannen har meddelat att en ”restriktiv hållning” ska gälla.
En skriftlig alkoholpolicy finns för tjänstemännen i riksdagsförvaltningen och för den övriga personalen – men inte för de folkvalda.
- Politiker är inte vaccinerade mot alkoholism, vilket borde framgå efter Schyman och Axén Ohlin, poängterar Egon Frid. Även om man inte missbrukar alkohol på arbetsplatsen, är det en risk i sig att man så ofta exponeras för alkohol vid representationer. En person som ligger i riskzonen för missbruk kan skjuta upp intaget och sen kompensera när han kommer hem till rummet.
En fråga om värderingar
Egon Frid menar dock att situationen på många sätt är bättre i dag, eftersom många riksdagsledamöter lever i hemliknande förhållanden i Stockholm och inte är hänvisade till hotell eller små lägenheter. Men han skakar ändå på huvudet åt avsaknaden av alkoholpolicy:
- Vi exponeras för flitigt och det är fortfarande ett stort problem. Som ny riksdagsman är min referensram det vanliga arbetslivet, och jag tycker den alkoholkultur som finns i riksdagen är helt orimlig – den skulle aldrig accepteras någon annanstans.
Charlotte Mårtensson på Alna menar att det saknas en dialog om vad alkoholen i arbetslivet egentligen bygger på för värderingar.
- Varje gång det talas om alkohol på jobbet handlar det om missbrukare, hur man ska hantera de få anställda som är alkoholister. Men det talas sällan om vad alkoholen gör med de övriga.
- När jag är ute på företag och håller föreläsningar får jag ofta först höra att ”vi har inga alkoholister här”, men när man väl börjar prata om det inser folk att problemet kan vara mer komplicerat än så.
Text: Jens Liljestrand